kulturskillnader

Hej allihop, sitter hemma och har precis gjort min läxa och är på löjligt bra humör.
Det går riktigt bra här i Japan, studierna går framåt och jag förstår mycket mer av talad Japanska nu, än när jag kom hit, man hör det ju hela tiden här (needless to say, haha) och jag förstår faktiskt det mesta av det jag hör.
Nu är det viktigt att lära sig meningsbyggnad och fler ord så kommer jag snart kunna prata mycket bättre själv.
Fråga efter vägen, visa uppskattning, presentera mig, beställa mat och liknande saker kan jag göra hur lätt som helst, men det blir ju inte direkt några längre konversationer!

Imorgon är tanken att jag ska köpa skor som jag tjatat om och kamera ska införskaffas snarast, har sagt det väldigt länge också men det är svårt att hinna med känns det som, med plugg och allt, strukturerar inte min vardag särskilt bra alla dagar måste jag erkänna.
Ska även försöka tvätta imorgon.

I helgen ska jag gå på karaoke med några vänner vilket känns riktigt kul.
Jag har döpt det här inlägget till "Kulturskillnader" och det har faktiskt inte så mycket med japanerna och deras kultur att göra utan mina nya vänner från Spanien, Italien och Frankrike.
Jag och mina japanska vänner kommer väldigt bra överens och de skrattar ofta åt hur jag är så himla artig.
Japaner är förmodligen de artigaste människorna i världen om man ska generalisera (vilket man inte bör egentligen) men mellan vänner ses det som att man tar avstånd om man är alltför artig vilket jag ibland kan vara då jag inte vill vara otrevlig.

Jag märker mer av skillnaderna på mig och mina vänner från övriga Europa faktiskt, jag kommer nog att prata mer om det i en videoblogg, finns lite roliga saker att säga om saken.
Italienaren tycker tillexempel att ost är det bästa som finns och att de flesta länder som inte är Italien är smutsiga och vanvårdade vilket han inte har nåt problem att yttra sig om och mina spanska vänner från Madrid säger att Madrid är bäst och att man inte festar lika hårt nånstans i världen som där, de säger också att man är dum i huvudet om man äter middag innan tio på kvällen.
Säger inte att något av ovanstående påståenden är fel, tycker bara att det är lustigt att man får höra sånt.

Det är uppenbart att trots all skit de snackar om sina egna länder (De gör nämligen det också faktiskt), så är de väldigt stolta över sitt ursprung.
Jag och mina vänner snackar ofta om hur opatriotiska svenskar är och jag är inget undantag, men är ändå glad över vissa saker med Sverige och det är mycket man saknar, men mer om det i ett annat inlägg, nu ska jag ut och gå!